STARK ANTARYAMIN
Upplagd av Anette Carlström den 24 Januari 2012 klockan 19.04
Namaste
Skriver för jag älskar historier och ta del av människors upplevelser, känns mer inspirerande än någonting annat. Vill dela nåt jag nyligen fått ta del av. För inte så länge sen träffade jag en Deekshagivare som jag träffade första gången september 2003 när jag i Helsingborg delade mina upplevelser för första gången efter en omtumlande första resa till Amma Bhagavan i Indien. Det satt till min stora förfäran! 90 personer där och jag som var så blyg – hur ska detta gå! men det var bara att omfamna det som är – även blygheten – och våga möta den smärtan också, och det var verkligen så som Bhagavan sa – det du upplever fullt ut omvandlas till glädje! Det var inga genvägar här inte! Hoppa ut från stupet och se vad som händer när allt får vara som det är! finns inga skyddsnät!
Fast hoppa nu inte från riktiga stup - det är de inre stupen vi pratar om!!
Så i denna första Satsang satt det en kille i mängden vars ögon fullkomligt lyste av frid och glädje under hela tiden och jag tänkt där sitter en vaken människa! Han stack ut från fältet och han kom fram efteråt och stod bara där och tittade helt tyst ett tag och jag utbrast ”…men du är ju redan där!” Det var en ofrånkomlig energi av en väldigt stark energi runt honom, som en jättestark Antaryamin i honom. Jag hade precis delat mina upplevelser hur allt hade förändrats sedan min vistelse i Indien, att det fanns ett större medvetande inombords som håller det mänskliga medvetandet som vi är, likt en stor kopp te där vi som människa är som en sockerbit med olika smak och personlighet som smälter in i denna stora oändliga kopp te – Antaramin. Denna Antaryamin eller Högre Jaget, vad vi nu vill kalla det är ju bara ord. Detta är en total upplevelse som sker inne i en och det går inte att prata om egentligen, därför var det rätt lustigt att man där satt på ett bord och försökte berätta vad som hänt. Hade ingen som helst önskan till detta kan jag tillägga – superblyg och dessutom pratade ingen om andlighet i Sverige mycket, så vad ska man säga? Men det fanns en ångmaskin till energi inombords som ville berätta en historia och detta gjordes för det skulle så göras. Sen fick priset bli därefter. Tro mig – jag var beredd på halshuggning! Eller i milda fall att man kastade tomater på en.. Men ingen kastade tomater och ingen halshögg utan folk satt kvar och lyssnade till min stora förvåning. Efter detta följde en ofrivillig resa land och rike runt att dela med sig av denna saga, de egna upplevelserna. Allt vi har är vår egen Sanning.
Jag tappade kontakten med denne Deekshagivare men hörde från andra att han var upplyst men pratar inte om det alls och är mest i tystnad. Han hade haft en event i Malmö nåt år tidigare men bara suttit tyst, så folk hade väl inte kommit tillbaka för de förstod inte riktigt. Jag hörde att han var en av de första som träffat Bhagavan några år innan mig runt år 2000 i Satyaloka då det bara var några få som mötte honom. Han var då en ung kille i 20 årsåldern som anslöt sig som ensam kille bland äldre damer som Freddy tog ner och något hände honom där.
När jag nu träffade denna Deekshagivare igen bad jag honom berätta mer. Han har nu kommit ur sin tystnad – litegrann - och lite mer fick man ur honom men det var inte så lätt ”finns inte så mycket att säga” verkar vara ett mantra han lärt sig.
Men jag älskar att höra historier om de tidiga åren runt Amma Bhagavan så jag frågade ivrigt vidare och han berättade mer.
Det visade sig att han inte alls var en andlig sökare från början. Han var en bergsklättrare och surfare och hade inga andliga intressen alls. Men en dag när han var ute och klättrade i ett berg så trillade han ner 10 meter fritt fall och krossade båda knäna. Läkarna sa att det var ett mirakel att han överlevde och kanske fick han leva med en evig smärta i knäna som inte gick att laga. Det var denna smärta som gjorde honom till sökare – att bli av med smärtan förstås. Någon tog honom till en föreläsning som Freddy hade i Växjö och där: ”där fick vi se en film av en skäggig man i gul pyjamas som fick sina fötter tvättade av några… jaha… tänkte jag. Det här säger mig ingenting, vad gör jag här?” -
Han kände sig väldigt misplacerad och reste sig för att gå. Då när han gick ut small nåt till i honom och hela huvudet blev fyllt med nåt. I veckor efteråt gick han omkring och kände gränslös kärlek för allt och alla – var han än var vad han än gjorde var det bara kärlek där. Förstås åkte han ner till Indien i kanske den första gruppen som ordnades. Där fick han träffa Bhagavan. Men när jag frågar honom om det mötet så bara skrattar han oavbrutet. Så jag vet inte riktigt vad som hände där. ”Jamen folk behöver ju träffa honom!” var det enda han till slut kunde få ut. ”Annars vet man ju inte…” Sen dess har Amma Bhagavan varit med som hans inre Antarymin och det blev så stort att han inte kunde prata om det, det fanns helt enkelt inga ord för det här. Han försökte när han kom hem men blev bara tyst.
Detta är också vad jag kommer ihåg av honom. Mannen i tystnad med hög intigritet.
Åren går och nu träffar jag alltså honom efter ca nio års tid. Fast nu pratar han lite mer!
Han säger att han bråkar en hel del med ”den inre vännen” som vill det ena och det andra, bl a blev han pockad på att bli Trainer 2010 för Inre Bhagavan insisterade, men han förstod inte varför eftersom han är den tysta typen. Han bad att få vara mer vanlig och normal men åkte ner till Indien och fick en personlig Darshan med Bhagavan på Trainer utbildningen eftersom han var den ende svensk där i April kursen. Det första som slog honom när han träffade Bhagavan var: ”Det finns ju ingen där!” Bhagavan är ett Stort Enormt Medvetande!” Och han började skratta hejdöst med Bhagavan för åter igen fanns inga ord att säga. Han berättade detta med så lysnade ögon och fylld med sånt skratt och hela min varelse kände det som att man var med honom där!
Han har massor att berätta som skulle klargöra och förtydliga så mycket för de som inte varit med så länge, hur det är att leva med en stark Antaryamin. Hur det är att vara människa och leva med det Gudomliga samtidigt. Det finns så många som varit med länge och som har en jättestark Antaryamin – det är helt ofrånkomligt starkt att vara nära en sådan person! Det finns hur mycket som helst att hämta!
Jag bad honom att dela mer med folk och han skruvade på sig och sa att han har börjat ha lite kvällar och det händer en hel del där…
Har fått lite blygt ok att dela hans story till andra här, men det finns mycket mer som han kan dela och jag hoppas det kommer mer här på Oneness Nordic snart. Och har du en möjlighet att träffa honom – gör det! Han bor i Linköping och heter Ludvig Ejvemark. Missa inte!
Hoppas innerligt att fler ”gamla Muktisar” som vi kallade dom som var med från början av fenomenet, att dela med er av era upplevelser till oss andra ”rookies”, så vi får äta den tårtan också! Det finns hur mycket som helst att hämta här i Sverige!
Med Hjärtans Stor Tacksamhet och Tjolahoppsans Glädje att verka i Amma Bhagavans tjänst –
All Kärlek!
Anette
